Nu blev jag stressad

En sak jag funderat över ett långt tag, hur vi människor är mycket väl medvetna om saker, men aldrig agerar utan att vi bara blundar och förnekar sanningen. Vi har 99% samma DNA som en schimpans, men det sägs att det som skiljer oss är vår känsla för empati.
Vi är medvetna om hur brutalt vidrigt tvättbjörnar, kaniner,minkar, i vissa fall hundar, ja you name it blir behandlade för att vi människor ska ha tag på pälsen. Billig päls drar man bokstavligt av och slänger djuren i en hög (Ja, dom lever fortfarande). Detta vet vi. Ändå faller vi för samhällets syn på att päls är något snyggt och exklusivt, och köper en pälskrage eller vad det nu kan vara. Är detta empati?
Eller till exempel vilka förhållanden barn och familjer lever i runt om. Vi har hört det så många gånger att det blir uttjatat, men hallå. Att mat,pengar, whatever inte skulle räcka till alla är en lögn. Vi är bara rika för andra är fattiga gott folk. Men som pälsfrågan, är detta något vi inte heller orkar bry oss om trots vårat medvetande. Och tanken på att dela våra resurser och tillgångar skrämmer oss. Vi köper hellre ett iphoneskal än att skänka pengarna eller en chipspåse än en situation sthlm, that's the sad truth ladies and gents.
Nej nu har jag generaliserat, jag vet att det finns goda människor där ute också. Men kan vi säga att det skiljer oss från schimpansen, när vi i själva verket ser på utan att agera? HMHMHM
 
Nu ska jag falla för samhällets ideal och gå ochlägga brun utan sol